Ny erfarenhet...
Trots detta så har jag alltid sagt vad jag tycker... tills för ett tag sedan. Då började jag öva på att hålla mig tillbaka lite, att inte alltid vara så "på", att ibland låta folk vara trots att jag tycker de har så fel.
Detta tär på mig, men folk har ju alltid sagt att jag måste lära mig detta.
Jag måste lära mig att inte vara så hård, att ibland bara lyssna utan att säga vad jag tänker om den andras tankar.
Just nu sitter jag i en (nej, två faktiskt) situation där folk i min närhet enligt mig handlar fel.
De har, enligt mig, kommit i en situation där de valt att tänka på sig själva, det de tror är bäst för dem, istället för att tänka på folk i sin omgivning, hur de blir utsatta huruvida personens val blir.
Jag blir så jäkla arg på dessa själviska människor!
"Jag måste börja tänka på mig själv"
Ett uttryck som enligt mig är så uttjatat och populärt att fel människor har lärt sig använda det.
Om man har gjort ett val, som i sin tur gjort att man kommit i en jobbig situation som har skadat såväl en själv som andra.... HUR kan man då använda sig av ett uttryck att man måste tänka på sig själv?
Man gjorde förmodligen detta val från början för att man VILLE, inte för att man var tvungen (väldigt sällan man är tvungen till vissa val) och då har man I DET VALET tänkt på sig själv. Om man sedan vägrar att ta det andra valet så väljer man återigen att tänka på sig själv...
Och nu måste jag säga det.... EGOISTER!
JA! Jag är hård i mina ord, kanske för att jag själv valt vägar som jag ville gå, inte som var rätt. Kanske för att jag själv varit offer för andras val som endast (om ens det) gynnat dem. Kanske för att jag varit åskådare till att se så många, främst barn, komma i kläm för vuxnas egoistiska val.
Jag älskar ju den å den å den... bla bla blaaaa... KÄRLEK!!! Vad är kärlek??
Är kärlek något som skadar andra? Som skadar personerna i förhållandet? Och då menar jag såväl psykiskt som fysiskt, ibland både och...
Nej, ta era val och behåll dem för er själva, så länge ni har folk i ert liv som inte kan vända ryggen åt era val så kommer ni för alltid ses som egoister i mina ögon. Förmodligen sjuka egoister, som behöver hjälp för att komma upp... men ta då de händer som räcks ut istället för att återigen göra val som inte hjälpte förra gången!
GAAAAH! Hur ska jag kunna stå och se på? Hur ska jag kunna "bara" lyssna när hela min kropp skriker: "LÄGG AV" VILKA är dessa människor som tycker att jag ska göra det, när jag har möjlighet att göra nytta istället?
VARFÖR ska man vara tyst när man märker att tystnaden inte hjälper? Var är det rätta i det? Att man låter folk sköta sitt eget liv? Att DE känner en tröst i att prata med en? Men de runt omkring då? De som inte kan göra något åt valet utan bara får hänga med? Vem ska föra deras talan?
Folk får gärna hata mig, men jag kan i varje fall lägga mig med gott samvete för jag försökte i varje fall... Jag var inte passiv, jag fortsätter inte på en linje som tydligen inte fungerar och jag kommer ALDRIG att acceptera orättvisor!
Avslutningsvis: TVI BALEN!
Håller med! Men vet tyvärr av egen erfarenhet att det efter jobbiga situationer är lätt att vara egoist och att man känner att man vill tänka på sig själv lite.
Men ofta kan det bli så fel, som du skriver, så är risken att det går ut över andra som inte kan säga till eller välja.
Om jag skulle bli sån så hoppas jag att du skulle säga till! Sen är det upp till mig att välja vad jag vill göra åt det, eller om man ens förstår det.
Men jag tycker att om man är sann vänn så säger man till, men tekniken är att lägga fram det fint :-)
Samhället är gott om folk som tiger still, bli inte sån. Träna istället på olika tekniker på att lägga fram det så att budskapet går fram och så att personen inte blir mer arg än nödvändigt.
Nej, jag har bestämt mig för att jag tänker inte träna på något. Om jag beter mig helt galet så hoppas jag verkligen att folk inte lägger fram något fint eller att de är helt tysta. Jag hoppas innerligt att de säger rakt ut precis vad de tänker så att jag inte på något vis kan tolka det till något som passar mig.
Och eftersom jag föredrar det sättet så antar jag att det finns fler som gör det (tydligen eftersom det är många genom åren som vänt sig till mig när de har svårt) och då är det mycket synd att jag ska välja en annan taktik.
Tycker jag att något är HELT fel, då säger jag det istället för att säga att det kanske inte är det bästa sättet. Om du förstår vad jag menar.
Jag tror på mitt sätt och jag vet att det många gånger funkar, även om folk ofta blir arga på mig när jag säger det så brukar de ändra tanke sen när de kommit på fötter igen. De det inte funkar för, nej de kan jag inte hjälpa helt enkelt.
Tungt! Och bra skrivet. Håller med både dig och Emely. Jag hoppas någon säger till mig om jag börjar bli galen, sårar andra utan att jag själv märker något! För det skulle jag aldrig kunna göra medvetet!
Samtidigt som jag hoppas på att någon gör det på ett fint sätt. Men ändå så att jag inte kan tolka det på ett sätt som gynnar mig. Knepigt!
det är en talang att kunna lägga fram något så att budskapet går fram. Går man för hårt på så slår man det ofta ifrån sig. Så jag tycker visst att alla människor ska träna på det. Tillhör en grundläggande kommunikation som inte är fel att ha med sig.
Man kan ju inte bara ha ett sätt, alla människor är olika och vill man få fram sitt budskap så måste man kunna anpassa innehållet till den man säger det till.
Nej självklart... människor är olika, men vad gällande båda dessa personer som jag syftat på i ovan inlägg så har det redan provats på både det ena och andra sättet...utom mitt sätt känns det som... man har tröstat, man har sagt sanningen på flera fina sätt och ingenting händer.
Sen är det väldigt sällan man vet hur människan vill ha det / behöver ha det upplagt förrän man provat. Sällan man frågar:
"vill du ha den hårda eller mjuka versionen av sanningen?"
Kan ju istället köra med taktiken att hjälpa de som kommer till mig, för de som kommer till mig vet hur jag fungerar och vill förmodligen ha det så =)
Den enkla vägen helt enkelt.
Så ni vet, om jag beter mig dum i huvudet så vill jag att ni säger det rakt ut... utan krusiduller:
"Josse, nu är du dum i huvudet, för att bla bla bla"
Och DET är också en konst, att våga säga det ;-P
