Jag vill redan nu förvarna om att denna text är lång, inte deprimerande men inte heller upplyftande men förhoppningsvis en hjälp till att få insikt om sorgen...

Denna text skriver jag till en person som betyder oerhört mycket för mig och jag tror att personen förstår vad det är jag vill ha sagt med denna text. Love you!

Sorgen har som bekant fyra olika faser, som jag personligen tycker stämmer väldigt bra med verkligheten, Däremot kan ens handlingar medför att man gång på gång kan falla tillbaka till föregående fas, men detta är långt ifrån alltid och i regel följer faserna som nedan angivet.
Jag tänkte att jag skulle skriva om dessa faser, från mitt sett att se på det, utefter mina egna erfarenheter. Tiderna av dessa faser är inte exakta utan styrs lite av vilken sorts sorg det är, vem som blir drabbad och hur den drabbades omgivning ser ut. Det är även viktigt att komma ihåg att människan är olika och därför hanterar man sorgen olika och reagerar olika starkt på olika händelser - tack och lov
Kom ihåg att detta är mina erfarenheter och kan därför skilja sig från andras!
Ni är välkomna att komma med synpunkter, dela gärna med er av era erfarenheter då det kan vara lärorikt för alla, eftersom väldigt få genomlider livet utan en enda sorg.

Tillsammans är vi starka!

Fas 1 - Chockfasen

Du har nu fått det hårda beskedet och sorgen kommer. Smärtan skär genom hela din kropp och livet känns outhärdligt. Det spelar ingen roll vad du gör, vad andra säger, för ingenting kan lindra smärtan, som är olidlig!
Du tappar allt, koncentrationen, självbehärskningen och du har svårt att acceptera att detta skulle vara sant och det känns snarare som en mardröm än verklighet.
Denna fas brukar vara i 1-4 dagar men kan även bli längre, dock inte ofta.
Man tycker att efter alla tårar som fällts i denna fas så borde det inte finnas fler, men det gör det även om de börjar att avta i nästa fas...

Fas 2 - Reaktionsfasen

Nu har informationen gått in i huvudet men du kan fortfarande inte helt acceptera det. Du börjar nu att reagera på det som hänt, antingen med fler tårar eller med ilska kanske även apati... detta beror helt på sorg och personlighet!
Du vet att detta kommer att vara ditt nya liv, men du VILL INTE ha det så här!
När jag har varit i denna fas så har jag upplevt ett hemskt tryck i bröstet, då jag bara velat gå ut och skrika ett riktigt "Ronja Rövardotterskrik". Låt dig göra detta! Det kommer inte att göra saken lättare, eller jo för stunden, men min erfarenhet säger att genom att låta sig ge efter ibland (obs!!!) så går man snabbare över till nästa fas.
Dock så kan man inte bara ge efter för sina känslor i denna fas, för då blir det lätt att man faller tillbaka till föregående och den vill vi absolut inte tillbaka till nu! Inte när vi kommit så här långt!!
Börja med att försöka ta tag i vardagen lite smått, ta ett steg i taget men stampa inte på ett och samma ställe för länge! Du är nu redo för detta, även om det inte känns så, men du kommer att märka det för varje sak som du tar dig för och klarar av. Det är jobbigt men du KAN och tyvärr är det nödvändigt för att du så småningom ska kunna bli lycklig igen.
Denna fas kan vara i upp till två veckor, men ingen regel utan undantag! Tar det längre tid så kom ihåg:
Du är inte onormal eller mer svag för det, alla är vi olika!

Fas 3 - Bearbetningsfasen

Nu börjar du sakta men säkert att acceptera faktum, men det är fortfarande inte lätt. Särskilt inte i början av denna fas. Jag brukar tänka att varje fas har flera faser, då blir det enklare att ta sig igenom det.
Du kommer däremot inte att tänka på beskedet som du fick den där dagen, hela tiden. Du kan t.o.m. gå och lägga dig en kväll för att sedan komma på att: "Vad fasen, jag har inte tänkt på det en enda gång idag"
Detta betyder dock inte att du har kommit över det, för nästa dag kan du vara ledsen igen. Men förmodligen inte hela dagar som innan. Detta är normalt och betyder inte att du är på väg att falla tillbaka till föregående fas. 
Se framstegen istället! Du kommer att kunna sköta arbete/skola/vardag utan några större problem för nu börjar koncentrationen på din omgivning att vakna upp igen. Du kan nu bearbeta problemet utan att brista ut i gråt varje gång, även om du självklart ibland kan gråta!
Denna fas brukar vara längst (av de "tuffa" faserna), men den är relativt lätt att leva med. Du kan nu se en annan framtid än den du såg tidigare, för saker och ting löser sig alltid, även om det inte alltid blir som man tänkt sig från början ;-)
Något som är viktigt att komma ihåg i denna fas är att man FÅR ha "down-perioder", för det har alla människor, konsten är att "rycka upp sig" och det är vad du lär dig i denna fas, som lätt kan vara i 6 månader!

Fas 4 - Nyorienteringsfasen

Ditt liv har förändrats, du har accepterat det, du är inte ledsen längre, du kanske inte ens bryr dig...beroende på sorg som sagt. Förlorar man sitt barn så bryr man sig livet ut skulle jag tro...
Men sorgen är inte längre en sorg i den bemärkelsen utan snarare ett faktum. Du har inga större problem med det utan lever ett normalt liv med allt som det innebär; motgångar och medgångar!
Denna fas är, enlgit mig, den allra längsta då jag tycker att den varar livet ut!
Man måste i hela livet orientera sig på "marknaden"  eller "i livet", vad man nu vill kalla det, eftersom det ständigt händer nya saker som man måste anpassa sig till.
Men nu, tack och lov, är du åter igen förmögen till att känna lycka!!!
Grattis, du klarade det!!!

 Dessa faser går man i regel igenom varje gång man upplever någon form av sorg och därför varierar tiderna i faserna också. Sorger är ju så olika, en del lättare och en del svårare!
Dock finns en fas till - förnekelse - och den är enligt mig förenad med chock- och reaktionsfasen. En "farlig" fas som kan förlänge hela läkeprocessen om det vill sig illa! En fas att passa sig för helt enkelt, för man behöver inte gå igenom den men kommer man in i den så är det mycket svårt att ta sig ur! Ni hör ju själva vad den innebär =)

Hoppas att denna text ger dig lite insikt, lite förståelse för dina känslor så att DU lättare kan "acceptera" att du nu är som du är. Det är lätt att glömma dessa stegen när man väl är där! Men vi är alla sådana, mer eller mindre, och nu är det till att kämpa för att DU ska tillhöra den mindre skaran!

Jag vet vad du går igenom, jag lider med dig, men jag vet att du klarar det! För du är du och det finns bara positiva saker med det!!!

För min del så blev jag psykiskt utmattad av att skriva detta =)
Jag kände smärtan när jag skrev det, men jag behövde det. Jag är såå glad över att jag är där jag är idag!!!

...and we will do our best to take good care of here!

Dags att kolla ut försäkring till vår lille kisse!

Hon får heta Chili, Oskars förslag. Lättare att säga än Zilly, även om jag tycker att det också var sött! Zilly Chili kanske?

JA! Dubbelnamn får det bli, så får man kalla henne vad man vill =)

Zilly Chili Ekman

Hon har minsann visat för matte att det inte är roligt att vara nere på golvet helt själv och att hon minsann kan klättra. Spelar ingen roll om matte har byxor eller inte, med mina vassa klor kan jag minsann komma upp ändå...
Något matte kände igår när hon stod i duschen och tvålade in sig... tvål i sår.... HUJAH!



Familjen samlad, lyckliga som få!
Matte i varje fall!

2009-10-13

Hej Kära dagbok!

Idag är det min andra dag i mitt nya hem.
Matte gick upp först idag också, precis som igår, hade väldigt rufsigt hår, precis som igår...
Jag försökte prata med henne, men hon verkade inte höra mig. Sen tryckte hon på en knapp på den svarta maskinen i köket, som började puttra och lukta konstigt. Men matte verkade tycka om det i varje fall!
Hon satte sig vid den där konstiga maskinen på mastsalsbordet utan att lyfta upp mig! Så jag fick minsann klättra upp till henne och då gjorde hon en massa konstiga ljud ifrån sig!
VADÅDA! Jag är ju ensam där nere på golvet och du får minsann sätta på dig ett par klätterväggsbyxor om det inte passar!
Fast efter att ha sovit så var jag lite rastlös så jag kunde inte sitta still i mattes knä, trivdes inte ens på axeln (är nog en papegoja) utan vände och vred mig...
Så matte fick minsann dricka den där svarta illaluktande sörjan på golvet!
På sin morgonrock hade hon ett intressant snöre, det var roligt att jaga det! Snälla matte, kan vi inte göra det igen imorgon???
Till slut steg husse upp, men han åkte till jobbet lika snabbt... då åkte matte med...MEN JAG DÅ???
Jodå minsann... jag blev själv... bara till att sova lite mer då, vilket jag har gjort tills de kom hem.
ÅH SÅ LYCKLIG JAG BLEV NÄR DÖRREN ÖPPNADES!
Jag RUSADE fram till dörren och slängde mig upp på mattes ben för att klättra upp och sätta mig på axeln, där jag hör hemma!
Därifrån lagade vi mat till husse, dammade och gjorde husses mackor, för husse åkte iväg igen =(
KOM HEM HUSSE!
Sen började matte att vika ihop tvätt och sa något om att jag minsann måste lära mig att leka lite själv också!
Vad menar hon? Hon är konstig... jag vill ju leka med husse och matte hela tiden, eller sitta på axeln!

Men men... jag lade mig på filten som jag minsann hade rivit ner på golvet, så att matte kunde göra sina sysslor utan att gnälla (tjatmatte) och nu ligger jag där och skriver detta. Fast jag tror det nalkas för gos i soffan med matte efter att jag skrivit klart detta...

MINSANN!

Puss och kram

Zilly Chili Ekman

     

Ja då var det helt plötsligt lördag... Fredagen swischade förbi hur snabbt som helst!

Lina kom på besök igår, då hon skulle till tandläkaren i Växjö kl. 14
Hon landade kl 9 och seddan följde flera timmar av bara "girltalk"
Det var härligt att sitta och bara "vara" för en gångs skull.
Efter att hon åkt gjorde jag absolut ingenting fram tills Oskar kom hem från jobbet, då gjorde vi oss iordning för att sedan gå på bio med Emely och Mattias. Vi tittade på "Flickan som lekte med elden"

Jag hade bokat bord på båten kl 21, så efter bion gick vi dit, snackade, åt och drack lite gott. Det var mysigt även om jag förmodligen inte väljer båten nästa gång. Ljuden var väldigt höga och igenomträngande i denna lokal, så det var inget för oss som inte var fulla och bara ville sitta och snacka lite. Men maten var god i varje fall även om det var tomma plånböcker som gick därifrån senare på kvällen =)

Idag är det riktig höstrusk ute *huanameja* och då är det skönt att vi inte har något viktigt inplanerat för resten av helgen. Vi har sagt att vi ska ta upp båten, köra iväg bord och stolar från min födelsedag (jag vet, det var ett tag sedan), storstäda lägenheten och sedan köra till Älmhult och köpa potatis till svärmor.

Det blir med andra ord en lugn helg, vilket kan vara skönt, särskilt för sambon min som har varit iväg och flängt väldigt mycket på sistone. Han mådde inte så bra häromdagen, influensa på väg eller trötthet? Ska i varje fall ta hand om honom i helgen.
Ska se hur svårövertalad han är angående tacos ikväll...han brukar inte vara så svår =)

Nej, dags att slänga på sig kläder och börja städa på toaletten.... så man får upp ångan lite och kan ligga under filten med sin älskling i lugn och ro ikväll.... mmmmm....