Nu har det gått en hel vecka utan att jag har spytt galla över mitt jobb och min kollega! Har kanske fräst till mot kollegan någon gång, men i så fall för att det faktiskt varit befogat, inte enbart från min synvinkel utan FAKTISKT befogat. Förmodligen ur de flestas synvinkel.

Jag tänkte att jag skulle prova detta ett bra tag och se om det får mig att må bättre såväl på jobbet som privat.
Än så länge har det inte hjälpt utan min vantrivsel på arbetet har bara blivit större och jag räknar dagarna till semestern. Just nu 135 dagar kvar!
Men det blir kanske bättre. Jag märker ju på folk som inte spyr galla att de verkar gladare än jag, om inte annat så uppskattas de bättre än jag som spyr galla, högt och öppet.
Jag ska bli en bättre människa, eller egentligen inte...
Jag ska visa en annan människa utåt, för jag tycker nog att jag är en bra människa som alla andra, bara med ett annorlunda sätt att uttrycka mig.
Jag säger saker på mitt sätt, som kan verka hårt, medan andra säger saker (eller tänker) på andra sätt men menar likadant som jag.
Jag har ett ovårdat sätt att uttrycka mig och det ska jag försöka ändra på.
Visst, jag tycker om att bli sedd som den hårda (men är jag verkligen det?), men på sistone har jag märkt att jag är inte bara sedd som hård, utan även direkt elak ibland.
VA? Jag har aldrig sett mig som en elak människa, men när jag börjar rannsaka mig själv och sakerna som jag säger så visst... jag förstår att folk ser mig så =)
Fast inte de som känner mig väl, hoppas jag =)

Jag är trots allt människan som alltid finns för min vän, även om denna vän gör saker som folk hatar. Jag är människan som älskar folk när de förtjänar det som minst... Jag vänder och vrider på folks konflikter för att vara säker på att jag inte dömer ut någon i onödan (för har jag dömt ut dem, ja DÅ kan jag vara riktigt elak).
Jag är människan som blir hyperorolig om katten varit borta för länge, människan som tillsammans med min syster arbetade ideellt på ett katthem, för att det är synd om dem.
Jag är människan som inte på något vis är rädd för konflikter, men brukar välja sidan där ingen annan vill stå... för om ingen står där tillsammans med de utstötta... hur ska de då kunna komma in i samhället och leva ett normalt liv? Om ingen ger dem en chans?
Nej, jag är verkligen ingen elak människa. Mina egenskaper att inte backa för konflikter, att alltid säga ifrån, att alltid säga min mening, i kombination med ett fruktansvärt ovårdat språk, gör inte mig elak.... bara färgstark =)

Som min mamma alltid säger... jag har aldrig varit aggressiv av mig, men vill man få mig riktigt arg så ska man vara orättvis, helst mot någon jag tycker om. DÅ blir jag arg och jag har inga problem med att visa det.

Djupt inlägg detta, men det är ett ämne som har kommit att beröra mig väldigt mycket på sistone och vem vet? Jag kanske har tröttnat efter 26 år att vara missförstådd.
Men tro nu inte att jag ska bli en mjukis, som aldrig säger något ont och gråter om någon är elak mot mig... Man kan inte ändra hela sin personlighet, jag ska bara ändra mitt sätt att uttrycka mig =)

I övrigt är det en härlig fredag och solen skiner. Hade så gärna tagit en kopp kaffe och satt mig i solen men magen mår inte bra. Sen ligger katten hos mig i soffan efter att ha haft sin första debut med en heldag ute, sen flytten. Kom som ett skott när jag ropade på henne efter jobbet. Imorgon ryker kattlådan igen =)