Klockan är nu 03,41 och jag har matat Edvin och hoppades på att han skulle somna om... men han har nu gjort morgon!
Det kom dock inte som någon överraskning för han hade sovit nästan hela dagen hos sin farmor igår och fortsatte med det även när han kom hem. Eftersom han är ett barn som knappt sover om dagarna så var det inte särskilt svårt att lista ut hur detta skulle gå.

Begravningen igår var jättefin och blomgrupperna var gudomliga i höstfärger. Men så svårt att se så många man tycker om ledsna, så svårt att behöva visa sig själv ledsen. Även om det är på begravning om någon gång som man får vara ledsen.
Jag trodde att jag skulle bryta ihop totalt, men höll mig ganska lugn. Förmodligen för att det var för mycket folk runt mig, eller för att det gjorde för ont.
Men nu är det äntligen över och vi kan alla gå vidare. Ett avslutat kapitel men som alltid kommer vara ett varmt minne i våra hjärtan.

Idag ska jag upp till Emely och passa Elliot och Tor. Känns lagom kul att Edvin bestämde sig för att ta morgon redan kl 03,00 då. Känns som om jag hellre hade fått sova lite mer än fyra timmar så man var pigg och utvilade.
Två timmar till hade gjort så stor skillnad.
Men sömnlöshet är jag visserligen van vid så det ska nog gå bra ändå!
Elliot och Tor är så duktiga tillsammans att det inte kan gå något annat än bra.

Imorgon ska jag till Ängelholm och ha en JosseLinakväll med Lina (såklart)! Ska sova över där, det blir första natten utan Edvin sedan han föddes så vi får väl se om jag ringer efter Oskar och ber honom komma ner med Edvin =)
Kommer förmodligen vara tufft när jag åker och när jag ska sova men där mellan vet jag av erfarenhet att det kommer vara fullt ös så jag kommer inte att ha tid att sakna Edvin. Det kommer att bli sjukt kul, som alltid när jag är med Lina!

Vi avslutar det hela med två bilder... har två andra bilder som jag vill lägga ut också, men måste be om lov först då jag har förstått hur viktigt det är för en del människor.



Premiär i HokusPokus-stolen! Börjar bli en stabil kille



Älskade mormor, som har betytt mer än man kan ana i mitt liv.
Tack och lov hann hon träffa Edvin och vi fick en bil på oss tre!