Vad roligt med lite intresse! Ännu en fråga jag har fått; Vad är min långsiktiga plan? Vad ska jag göra efter dessa sex veckorna?

Det är ju då det svåra börjar. Nu är det enkelt, följ dieten på sex veckor och gå aldrig ifrån den. Lätt och enkelt.
Efter dessa sex veckorna börjar det svåra. Jag kommer fortfarande att ha en massa kilon att bli av med och första veckan får jag räkna med 2 kg + för att kroppen kommer fyllas på med vätska när jag börjar med fast föda igen.
Mycket av min tid dessa sex veckorna ägnar jag åt att planera, planera och planera.
Vad som måste ske är en helt ny livsstil med bättre mat, mer träning.
Nackdelen för mig är att jag har en fruktansvärt dålig självdisciplin och den måste jag jobba med under dessa veckor.
Fördelen är att både jag och Oskar älskar mat, både att äta och laga. Detta kan självklart vara en nackdel med, men vi älskar att prova nya saker, nya smaker och är inte kräsna.
Vi kommer att lägga upp matschema, för att det enklare ska hållas till bra mat (mindre impulsivitet) och ett träningsschema har jag redan lagt upp.
Jag kommer att väga mig varje vecka för att se om det börjar gå åt fel håll. Ha utvärdering med mig själv, vad trivs jag med, vad funkar och så tvärtom.

Så just nu sitter jag och försöker skaffa mig en massa kunskaper om mat och deras näringsvärden. Även hur kroppen fungerar i olika lägen.
Träningen får inte vara för enformig eftersom den är en vanemaskin... efter ett tag slutar den förbränna.
Men det är ändå lite enklare än nästa steg, för viktnedgång innebär att göra sig av med mer än man stoppar i sig så det är bara till att räkna, räkna, räkna.
När jag sedan har gått ner mina 20 kg så kommer det absolut svåraste i  hela resan.
Då ska jag hålla vikten, inte bara för ett tag utan långsiktigt.
Då kommer jag förmodligen att samtidigt börja jobba, vilket gör det ytterligare lite svårare. Tiden och orken till att planera maten och få in träning i schemat blir mindre.
Så därför måste jag vara hård mot mig själv hela året, så att jag får in träning i mitt tankesätt, att jag kan se njutningen i det och inte bara som en plåga.

Maten är inga problem, för jag älskar nyttig mat också, är glad bara jag får äta =) Där är det svåra att få sambon att VERKLIGEN förstå vikten av detta. Inte enkelt när han inte behöver grunna på det. Det krävs lite arbete från hans sida också nämligen.
För att sammanfatta:
Jag sitter just nu och planerar mat, träning och pushar mig själv. Jag ger det den tid det behöver denna gång, det enda som kommer före är Edvin.

Ska jag slänga ut en förebild? På min stackars demolerade kropp?
Ska tänka på det... Eller om jag ska ta det när jag är klar?