...börjar att gå mot sitt slut!

Egentligen inte ett dugg intensiv, bara lite mer annorlunda mot vad mina mammalediga dagar brukar vara.
Började med fyra dagar på smärtrehab i Växjö.
Kändes väldigt konstigt att vara ifrån Edvin så många dagar och jag tror det kändes konstigt för honom med.
Men roligt har han garanterat haft!

Kursen på smärtrehab har jag egentligen inte så mycket att säga om.
Den gav inte mig så många aha-upplevelser som jag uppfattade att resten av gruppen fick. Jag fick inte en enda.
Väntar nu på att bli kallad till rehabsamtal och tänker först då bestämma mig för om fortsättningskursen är något för mig.
Den kommer nämligen att vara fyra dagar i veckan i 8 veckor. Heltidssjukskrivning som gäller på det, men om vi ska sitta med två dåliga löner i två månader så måste det verkligen ge mig något!
Inte som denna veckan.
Men vi provade Qi Gong denna veckan och jag är osäker på vad min kropp tyckte om det, för den värkte ganska bra dagen efter. Skulle frågat instruktören om det var positivt eller negativt, men det kom jag såklart inte ihåg!

Igår bar det iväg till Älmhult där jag skulle lämna blodprov pga medicinen.
Det gick inte alls bra, de stack mig fem gånger, två i vardera arm och en i handen, men fick inte ut en droppe.
Jag är van vid att det krånglar vid blodprov, men har aldrig varit med om att jag får åka därifrån utan att ha lämnat blodprov =)
Vi bokade ny tid nästa vecka, till "proffset" som de andra kallade henne för.
Får se om hon lyckas då... Tur att jag inte är nålrädd!
Edvin var dock föga imponerad över att sitta på golvet, men till slut hämtade sköterskan sin chef som i sin tur blev såld på Edvin och underhöll honom...

Edvins rädsla för att gå har släppt nu!
Han tog ju 2-3 steg för några veckor sedan, men vägrade sen att gå om man inte höll honom i BÅDA händerna!
Det höll dock bara i en vecka och nu tror han snarare att han är jätteduktig på att gå.
Flera gånger om dagen tar han några steg och tiden han står själv blir längre och längre.
Men han går också upp i krypställning nu så KANSKE!
Men börjar han krypa så lär det inte vara länge (vad jag tror i varje fall) utan då kryper han nog bara i några veckor, reser sig upp och går iväg.
Det är gå som gäller för denna grabb! Så är det bara...

Efter blodprovet igår åkte vi till Karolina och Agnes för att fika lite. Trevligt som vanligt och Agnes är så snäll och söt! Edvin skrattade jättemycket, han tyckte det var jätteroligt att vara där!
Sen begav vi oss hemåt och strax efter hemkomst kom Lonnie och barnen. Tårtbak på schemat!
En Askungentårta blev det, som kommer att läggas upp på den andra bloggen så småningom. Men vi lägger inte ut det där förrän de som ska ha den har fått chans att äta den =)
Barnen skötte sig bra, men fy så tråkigt för de stora... Lite uttråkade emellanåt, men mest pigga och glada!

Nåväl, det var allt för mig idag!
Tack och hej, leverpastej!