... till mamma imorgon, för jag lär inte orka bära Edvin!
JA! Jag har varit nere i källaren och kört ett pass, första passet sedan Edvin blev sjuk, däremellan har det bara varit promenader för Josse Ekman.

Körde cirkel med fokus på överkroppen idag. Aj, aj, aj, min armar säger jag!! Man tror att man har kört slut på sig tidigare, bara för att upptäcka att man klarar ytterligare lite till.
Boxningssäcken är manglad (får snart köpa en ny till er Lonnie) och så även mina armar!
Det blev mycket boxning och hantlar idag nämligen, varvat med orbitrek och plankan.
Slutade med att köra järnet mot säcken, men det var inga hårda slag, det kan jag lova för musklerna var färdiga, de hade inte mer att ge!

Plankan blev min aktiva vila under passet och körde idag 3 x 55 sekunder. Jeeeeklar vad jag darrade på slutet, men inte för magens skull faktiskt, utan för armarna. Det brände AllanBallan i dem!

Det var riktigt skönt, mycket frustration att få ut (inget särskilt, bara mycket frustration i kroppen just nu) och det var därför armarna fick sig en genomkörare. Det är underbart för sinnet att få slå, slå, slå när man är frustrerad!!!
Kan även glatt meddela att jag på måndag kommer att öka motståndet på orbitreken igen, för nu börjar mina ben komma tillbaka till livet! Som jag har saknat dem!

Så nu sitter jag här i soffan, smuttandes på en mineralvatten och ska ringa Elliot för att höra hur det gick för honom på simskolan idag!
(för han var minsann för duktig för första steget och fick flytta upp två steg och gå direkt till SIMskolan)
*stoltaste mostern i världen*