Paus...

... Jag har tagit en paus i mitt liv!
Jag bara går runt och är numera... hur skönt som helst, men nu börjar det bli dags att ta tag i livet igen!

Lite uppdatering från mitt liv, det har hänt en del och jag kommer säkert att glömma något.

Var hos reumatologen i tisdags, äntligen en suverän läkare, efter tio år av sökande!
Nu vet jag vad det är för galet med min kropp och det känns såååå bra!
Självklart är det ju inte bara roligt att få höra att man är sjuk och kanske jag inte riktigt har smält det än, men det känns så otroligt bra att äntligen veta vad man har att kämpa mot.

Förra reumatologen menade att det var fibromyalgi, men jag ville inte riktigt ta den diagnosen så jag har fortsatt kämpa för ett svar. Nu har jag det!
Psoriasisartrit blev diagnosen och p g a mina svullna fingrar och kokande knän så ville han sätta in medicin direkt för att undvika att kroppen skulle börja slå ut andra delar i kroppen.
Fick Methotrexate och Folvidon.
Sjuksköterskan gick igenom medicinen (methotrexate) med mig eftersom det är en stark medicin (samma som cellgift fast en lägre dos än vad som ges till cancersjuka) och hon tittade medlidande på mig och sa att:
"Jag förstår att det inte känns så roligt att få en sådan här stark medicin i så här ung ålder"
Va? Jag log mot henne och sa:
"Det är mitt minsta problem, det är mycket värre att vara så här ung, levt med smärta i tio år och inte haft en aning om varför"
Det handlar om inställning hörrni!!! Jag kan välja att gräva ner mig för att jag är sjuk, måste gå på medicin m.m. eller att anta utmaningen att äntligen veta vad man kämpar mot! Livet blir mycket enklare då, detta är ingen ny sjukdom så läkare och internet i kombination kommer att hjälpa mig mot ett bättre liv.
Kanske, vågar knappt hoppas men gör det ändå, så kommer medicinen hjälpa mig så pass mycket så att jag äntligen får sova en hel natt!!!
Tycker visserligen att det har fungerat bra som det är nu, men förstår ju av andra som får sova hela nätter att livet är helt annorlunda än när man inte får det! Själv så kommer jag knappt ihåg, haha...
Jag vill också kunna gnälla över att ha sovit dåligt, det känns som en lyx! Självklart har jag bättre och sämre nätter idag och vid de sämre är jag mycket tröttare än vanligt, men har en känsla av att mina bättre är mer som en dålig natt för friska =)
Så vad kan jag säga mer än att jag längtar??? Jag är sjuk och det finns hjälp att få! TJOHO!
Kanske jag inte någon mer gång kommer att gå och lägga mig på svärföräldrarnas toalettgolv för att sova lite så jag kan vara social? Kanske jag inte vid nyktert tillstånd längre kommer att sitta rätt upp och ner vid ett bord och somna trots allt folk och prat runtomkring...
Ett liv i lyx!
Det var den delen av mitt liv...

Nästa vecka mån-tors ska jag in på grundkurs på smärtrehab i Växjö... Jag såg fram emot det innan men ser fram emot det ännu mer nu när jag kan berätta för dem vad som är galet. Då finns ju alltid mer hjälp att få.
Inget mer att säga om det eftersom jag inte varit där än, kanske återkommer med det... Vill ju inte bara skriva om sjukdomar i bloggen, känns lite dystert så det kan bli som så att ni får ringa om ni vill veta =)

Men en dag ska jag skriva ett lååångt inlägg om min värk, hur jag faktiskt har upplevt det m.m. Mina riktiga känslor kring det hela... men det blir inte nu, är inte redo att blotta mig så än...
Mest för att skriva av mig och kunna kolla tillbaka vid senare tillfälle... bloggen är ju även en sorts dagbok.

Sen har vi ju den bästa anledningen att stiga upp om dagarna... EDVIN!
Man vet faktiskt vad kärlek är innan man skaffar barn, men jag tror inte man vet hur STARK den kan vara...
Tänker inte vara en av de föräldrarna som säger till barnlösa att:
"Vänta tills du skaffar barn"
"Det kommer ändras när du skaffar barn"
"Det blir annorlunda när du skaffar barn"
ÅH! Hatar sånt!!! I vissa fall stämmer det såklart! Men sitter man och säger så hela tiden så låter det, i mina öron, som om man talar om för de utan barn att de vet ingenting om livet så länge de inte har barn.
Vet inte om det är bitterhet för att de utan barn KAN ha ett annat tänk, eller om de helt enkelt har glömt hur det var tidigare... för man hade ju ett liv innan barn, man hade känslor, man hade lika lite tid som innan m.m.
(alla ni som känner mig vet att jag inte gillar att man klagar på att man har för lite tid... alla har lika mycket tid, 24h/dygn, det handlar om hur man förvaltar tiden)
Ok, lite of topic, det var ju Edvin jag skulle skriva om...

Han har stått själv längre stunder nu (med längre stunder menas 1-1,5 min) och t o m tagit 3-4 steg!
Kryper fortfarande inte... fortfarande inga tänder... men han har så mycket annat istället =)
Var rädd att han skulle börja gå, men nu verkar han ha blivit rädd för något och VÄGRAR stå själv eller gå om man inte låter honom hålla i ett finger med BÅDA händerna...
Blir fullständigt vansinnig om man släpper, och slänger sig då bakåt.
Gåstolen är inte lika rolig längre, han har ju aldrig varit så imponerad av att sitta själv och leka även om det faktiskt kan hända mer än 2 minuter ibland! (märk ibland)
Gå ska han däremot göra HELA dagarna om han får bestämma... men eftersom han måste hålla i våra fingrar så funkar ju inte det... vilket resulterar i att vi har många dispyter om dagarna, haha...
Gåvagnen var ju sjukt rolig enligt honom, men denna vecka har han visat tendens till att rata den med... bara våra fingrar som duger...
Vet inte vad som tagit åt honom!
Men han går mer och mer upp i krypställning nu så kanske det släpper och han börjar krypa trots allt? Vågar knappt hoppas...
I början var det skönt att han inte kröp, men nu är det tröttsamt... Istället har jag en missnöjd son som vill ta sig fram men som är beroende av att jag hjälper honom då... helst med att gå, inte bära!!
För- och nackdelar med allt som sagt...
Han har även varit lite krånglig med sömnen senaste tiden, men det går nog snart över... ser en liten förbättring i varje fall och man kan ändå inte låta bli att smälta när man ser detta:


Min lilla spjuver...

Säkert massa mer att skriva, men jag vill inte... Ska luta mig tillbaka i soffan och njuta av tystnaden =)

Kommentarer
Postat av: Emely

Vi är många med dig som andas ut och kände en konstig känsla av lycka när du fick din diagnos. Konstig känsla att vilja fira något så tråkigt som psoreasisartrit.



Hoppas medicinen hjälper dig och att smärtrehab kan hjälpa dig att hitta knep för att hantera smärtan.



Du är stark syster min, så stark.



Jag säger bara ÄNTLIGEN !!!

2012-05-25 @ 19:06:58
Postat av: mamma

Du är en riiktig kämpe min älskade dotter

2012-05-25 @ 22:11:04
Postat av: Lina

Ja du, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, så jag ringer imorgon.. Men va roligt att du verkar lättad, taggad o laddad inför nya utmaningar!

Du rockar gumman, hälsa grabbarna, så hörs vi imorgon!

2012-05-25 @ 22:12:27
Postat av: Sofi

Åh, vad skönt att äntligen få en diagnos! På så vis kan man ju komma vidare och få hjälp. Har också fått Methotrexate :) Fast det är ju länge sedan nu. Hoppas de hjälper dig! Mig funkade det inte nåt vidare för, men vi är ju olika!



Jag hoppas så innerligt att du blir bra. Känslan att gå från ett vrak till ett smärtfritt liv går inte att beskriva i ord!!

2012-05-26 @ 00:08:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test