är det ingen klarblå himmel, men förhoppningarna om att det blir finns :)

Jag har nu, i snart två veckor, ägnat åtta minuter om dagen där jag bara tänker goda tankar.
Det sägs att det tar tre veckor att lära in en vana och min förhoppning är att det kommer att ändra hela mitt humör, att man inte behöver tänka att man ska tänka positiva tankar, utan att det sker automatiskt.
Den första veckan var det tufft.
Jag hade bestämt mig för att dela upp det till när jag stiger upp, sticker till jobbet, kommer hem och går till sängs.
Det gick sådär, men på något vis lyckades jag ändå skrapa ihop mina åtta minuter.
Nu, två veckor senare, känner jag mig faktiskt lättare till sinnes.
Jag är piggare och gladare, fast livet inte har ändrats något nämnvärt de senaste två veckorna.
Det kan ju vara solen som har bländat mig på jobbet, varje dag nu, men jag väljer att tro på tankarna!
För då är det mer bestående. Är det solen så kommer snart bakslaget, så nej! Så är det inte! (positiva tankar som sagt)

Idag känner jag mig mycket bättre i axeln, det kändes bättre redan igår och jag klarade lyfta Edvin utan att grimasera illa.
Men det blev en del bärande på honom igår, då vi var hos svärföräldrarna och Edvin var i sitt esse! Lyfta bort honom där, för att sedan lyfta bort honom här osv osv... Då kändes det illa i axeln igen, men det är bättre idag, vilket ju säkerligen innebär att det snart har gått över!

Så idag blir det en runda ner i källaren!
Studerade min kropp i morse... drog och slet i allt som gick (och det var en del).
Jag måste ta ett hästatag i detta nu! Helst förra veckan!

Har inga förhoppningar om att gå på stranden som en milf, men kanske så man inte behöver ligga under en stor filt i varje fall?
Long way to go i varje fall!

Hoppas att er dag blir fylld av glädje och njut av påsken!
Passa på att påskpynta så ni får in lite färger i ert hem (om ni inte redan gjort det vill säga, själv ligger jag efter i planeringen)
Ha en mycket bra dag och glad påsk på er!